TOTAL WASTE OF CYBERSPACE

Teoriseminarium 5

Filmpedagogik och kunskapssyn, Holmberg.

s. 37:’’ Jag säger absolut inte det här för att avråda lärare från att arbeta med film i skolan. Kultur (film) är nödvändiga element i en undervisning som kan ge eleverna möjlighet att tillägna sig kunskap som förändrar dem, både med tanke på vad de vet och vad de känner. Men i dag kräva en nödvändig strategi med arbete på två fronter: 1) noggrann och genomtänkt planering. Det finns exempel på filmpedagogiska projekt som varit idémässigt uttunnade och löst planerade. ’’Kaos’’ måste paradoxalt nog ha så tydliga ramar som möjligt. 2) Långsiktigt arbete för att förändra den rådande undervisningsnormen och mod att genomföra smärre uppror på den egna skolan.’’

s. 38:’’Det är en helt annan sak som elever blivit berörda av vad de tagit del av, om de påverkats av vad de läst eller hört; det är en annan sak om de över huvud taget kommer ihåg. För att detta ska ske behövs mer. Då behövs elevernas egen aktiva medverkan, deras nyfikenhet, allvar, glädje, engagemang. Det är detta som undervisning borde handla om – att göra människor så berörda av det som tar upp i undervisningen att kunskapen intrigeras i dem, förbinds med deras erfarenheter, blir till något de själva äger i ställer för att ägas av läraren eller lärobok.’’

TANKEGÅNG

Komplext att ha hårt inramade uppgifter, men på samma gång få elever att vilja lära sig utan svängrum. Hur gör man ens detta?

(detta måste ju tas med en nypa salt) Men under min egna gymnasietid så kände jag ofta att jag in fick visa det jag ”kan” på grund av hårda uppgifter som skulle lösas via strikta rikt linjer och det fanns minimalt med svängrum för kreativitet.

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

© 2019 Camilla Ranta

Tema av Anders Norén